Publicerad 2014-03-21 15:29:00 i Allmänt,



Lite blandad kompott från Kuala Lumpur.

Sista bilden visar flygresan från KL till Bali. Plötsligt när vi var någonstans i luften så startade flygvärdinnorna någon form av tävling (???). De efterfrågade frivilliga som kunde tänka sig att sjunga en valfri låt. I en mic. Inför alla i planet. Jag ställde såklart upp............................... neje. Det gjorde jag ej. Men det behövdes inte för det fanns flera andra sångfåglar där uppe i luften(!).
 
En äldre herre från Malaysia sjöng med stor inlevelse en melodi som i princip aldrig tog slut. Tydligen en gammal klassiker. Ett gäng från Frankrike framförde någon form av dikt. Och så var det någon som sjöng en typ av spansk folkvisa. Sedan fick vi rösta. Den malaysiska herren vann. Det kändes rättvist. 
 
Sedan satt sig alla igen och flygningen fortsatte som om ingenting hänt. Jag fattade ingenting men var ändå glad att sångerna och tävlandet fick mig att glömma hur  v i d r i g t  det är att flyga.
 
 
 

Publicerad 2014-03-12 11:37:00 i Allmänt,

Vi firade Alla hjärtans dag i Kuala Lumpur i år.

Nu kanske ni tänker:
"Åh så romantiskt!" eller
"Ida och Joel de kan det där med att slå på stort." eller
"De kommer att minnas detta för resten av livet!"


Jag ska berätta den romantiska historien för er. 


Vi anlände till Kuala Lumpur mitt på dagen, åkte till hotellet och checkade in. Väl där tog vi det lugnt och vilade några timmar. Allt var i sin ordning. Vi duschade lite, målade våra ögonfransar (obs, endast en av oss) och hoppade i finstassarna. Hand i hand vandrade vi sedan över hotellets mjuka heltäckningsmattor mot utgången. Med kärlek i blicken log vi mot varandra innan vi trädde ut i den malaysiska Alla hjärtans-kvällen.

Då bröts den romantiska förtrollningen. Den bröts av miljarder liter regnvatten som tydligen strömmade ner från himlen. Ett skyfall av sällan skådat slag. Inget paraply i världen kunde rädda oss. Det vara bara att vända om och vänta ut stormen. Men det gjorde inte så mycket eftersom det fanns god öl i hotellbaren. Romantiken var tillbaka!
 
 

Efter en härlig stund i baren vågade vi göra ett nytt försök att ta oss ut och den här gången gick det bättre. Vi promenerade i den riktning där vi trodde att chansen att hitta en mysig restaurang var störst. Vi gick längs upplysta gator fulla av människor, förbi enorma byggnader, skytrainstationer, uteliggare, Vi gick förbi stora reklamskyltar, stängda gallerior, moskéer och kyrkor. Vi gick och gick och gick och vi såg allt. Utom en restaurang.

"Visst går vi mot centrum..?"


Hungern började göra sig påmind och vi hamnade i och mer skumma kvarter. Ni vet när man har tappat bort sig men ännu inte gett upp hoppet och tänker att efter nästa korsning finns det vi söker. Eller kanske korsningen därpå. Eller ännu nästa. Alldeles snart kommer vi hitta det perfekta stället.
 
Men ingen restaurang dök upp och vi tog det motvilliga beslutet att vända om. På vägen tillbaka gick vi återigen förbi alla dessa byggander och människor men denna gång var våra steg tyngre. Hoppfullheten som hade funnits där tidigare var borta. 
 
"Vi tar en taxi, då kan vi inte hamna fel."
 
 
Taxiprojektet visade sig dock lättare sagt än gjort. Ingen taxi stannade! Vi vevade med armarna och hoppade ut i vägen likt galna människor. Men utan resultat. Vi fortsatte promenera, hungriga och eftersom vi hade tagit en annan väg tillbaka än den vi kom (vad tänkte vi där???) så var vi också helt vilse. Då fick vi äntligen respons på vårt armvevande och en taxi stannade. 
 
"Where do you want to go?"
"Take us to the city center please."
 

Vi åkte i en minut. Sedan fastnade vi i en bilkö. Där satt vi ca en halvtimme. Magarna kurrade. Svetten rann. Ingen AC. Bilarna segade sig fram och det gjorde även minuterna. Sedan körde vi äntligen några hundra meter till och taxichauffören släppte av oss vid Petronas Towers. Vi försökte att inte tänka på det uppenbara - att det hade gått mycket snabbare att promenera. Åhvafiiiint sa vi och tog en massa bilder på tvillingtornen. För några minuter glömde vi våra tomma magar och värkande ben. 



Vi mindes att vi precis passerat en restaurang som sett trevlig ut och gick tillbaka samma väg som taxin kommit. Det skulle bara vara några hundra meter bort. Men restaurangen dök aldrig upp. Ingen restaurang över huvudtaget dök upp. Vi gick och gick. Ingen restaurang i sikte. Nej men oj, vi hade visst gått fel väg. Bara att om vända igen. Tillslut hittade vi i alla fall en restaurang, slog oss ner och beställde mat.

Vi behövde båda vid det här laget tömma våra blåsor och och frågade efter toaletten. Den skulle enligt servitören ligga ute, på baksidan av byggnaden. Vi gick ut och märkte att bygganden var flera hundra meter lång. Det kunde inte stämma. Vi gick in och frågade igen och jo, visst skulle vi gå längs hela byggnaden och svänga in på baksidan och där skulle vi hitta toaletten. "Ok." En servitör gick före oss för att visa vägen. Snällt.



Plötsligt försvann han utan ett ord in i en hiss och kom inte tillbaka. ?????? Vi fattade absolut ingenting, men tänkte att vi tittar väl på baksidan av byggnaden då. Jag kan berätta för er att det fanns ingenting på baksidan. Absolut ingen toalett. Då drog vi, trots den beställda maten. 



Vi hittade en ny restaurang där servitriserna SKREK allting. Alltså de pratade inte ett enda ord utan de skrek allting för full hals. "HERE ARE YOUR MENUES" "WOULD YOU LIKE ANYTHING TO DRINK?" Ja ni fattar. Inte så mysigt. Inte så Alla hjärtans dag-igt. Vi kissde och sprang sedan ut därifrån.


Där och då gav vi upp tanken på att hitta en trevlig restaurang och tänkte "Det får bli McDonalds". Men nej då, eftersom klockan nu hunnit bli ganska mycket så hade till och med gamla kära Donken STÄNGT. På en fredag? I Kuala Lumpur centrum? Ja det är sant.


Trötta, hungriga och något molokna vandrade vi hemåt hand i hand. Vi visste inte om vi gick rätt, men fortsatte ändå att gå. Vi skulle tillbaka till vårt fina hotellrum och beställa roomservice. När vi till slut kom fram till hotellet visade det sig att det var försent för roomservice. Såklart. Klockan var ca 2.30 på natten när vi korsade gatan och stegade in på 7-eleven. 


Tio minuter senare fick vi äntligen avnjuta vår Alla hjärtans dag-middag i vår hotellsäng: Cornflakes och mjölk som vi åt med plastskedar ur dricksglas. Kanske inte typexemplet på en romantisk middag men vi var ganska nöjda och glada ändå och efter middagen somnade vi utmattade i varandras armar.



Så ja, nog kommer denna dag att finnas med i våra minnen för resten av livet.


 
 
 

Publicerad 2014-03-04 16:33:00 i Allmänt,

Hej där.
 
Tänkte berätta lite om när vi var en sväng i Bangkok. Efter att vi lämnat Koh Chang så spenderade vi en natt i Bangkok innan vi flög vidare till Kambodja.
 
Tre veckors boende i olika bungalows (där det lyxigaste var ungefär varmvatten) hade gjort oss ganska sugna på att lyxa till det, så vi bokade boende på ett hotell som låg en aning över vår vanliga budget. Och det var fantastiskt.
 
En halv dags resande från Koh Chang hade dock satt sina spår. Vi har varit fräschare än vi var när vi kom fram, om jag säger så. En galen bergochdalbane-åktur genom Koh Changs bergiga natur. En färja över till fastlandet. Minibuss i ett antal timmar följt av en promenad genom ett stekhett Bangkok och till sist en taxifärd till hotellet. Trötta och svettiga stiger vi ur taxin och genast kommer en sån där väskbärare och lastar upp våra väskor på en sån där väskvagn. Ovana med denna lyx att slippa bära väskorna följer vi lite bortkomna med väskbäraren in i hotelllobbyn. Som är  g i g a n t i s k. Tio meter i takhöjd, blanka välpustade ytor och statyer i guld. Har vi verkligen kommit rätt?
 
I mina urtvättade shorts, min t-shirt som en gång i tiden varit vit och färgglada gympaskor känner jag inte direkt att jag smälter in i guldet och glansen. Vi är som ett gäng svettiga luffare på besök i slottet. Och det enda jag tänker är: Hoppashoppashoppas att detta inte är fel hotell.
 
 
Det var inte fel hotell. Vi kommer in i rummet och jag känner direkt att jag kommit hem. Det är allt som en liten bungalow inte är. Jag vill bo kvar där. Känner plötsligt att det är fruktansvärt orättvist att jag inte är rik?? Jag skulle passa så himla bra som rik. Tänker att det enda jag vill göra resten av livet är att leva i lyx. Som en tillfällig lösning på problemet att jag inte är rik så bestämmer jag mig för att helt enkelt under ett dygn låtsas att jag är det. Jag glider snabbt ur kläderna som avslöjar mitt riktiga jag. Tar en dusch, med utsikt över Bangkok från 11 våningen och hoppar direkt i hotellets morgonrock och himmelskt mjuka tofflor. Slår mig ned i en fåtölj och sippar på ett glas champagne. Eller ok, ett glas Chang var det faktiskt. Eller ok igen, en flaska Chang om jag ska vara helt ärlig.
 
 
 
Frukosten morgonen därpå var helt galen. Jag har aldrig sett en sådan buffé. Själva maten tog upp ett helt rum. Borden dignade av rätter från olika länder, pålägg, bröd, frukter, juicer, bakverk osv osv. Ett tiotal kockar stod liksom vid buffén och tillagade olika rätter efter önskemål. Det var en dröm. Jag ville stanna för alltid.
 
 
Men när vi ätit klart märker vi att det händer något längre bort i hotellet. Vi hör upprymda röster, trummor och smällare. Det var visst kinesiskt nyår, så hela hotellet  körde igång firande där på morgonen. De var som galna. Bland annat hade de pengaregn, se bilden nedan. Titta på intensiteten. Det var fantastiskt att se. 
 
 
 

Publicerad 2014-03-01 14:59:00 i Allmänt,

Som ni vet så var Sihanoukville ett av stoppen på vår resa. Det är alltså en semesterort som ligger vid kusten i Kambodja. Från flera olika håll hörde vi rekommendationer om det här stället. Det skulle vara så himla bra och fint och härligt. "Som Thailand var innan det blev så exploaterat".
 
Detta stämde dock inte.
 
Jag skulle vilja säga att det var extremt exploaterat. Dessutom var maten riktigt dålig och relativt dyr. Vi blev sjuka flera gånger. Det var smutsigt och luktade illa. Sopor överallt. Dåligt uteliv, brist på mysiga restauranger och barer. Mycket tiggare överallt och massor av barn som skulle sälja saker eller ville äta resterna på din tallrik. I hela Kambodja känns allting väldigt oordnat tycker jag. Och inte på det där härliga sättet.
 
Nu kanske det låter som att jag hatar Kambodja. Det gör jag inte. Vistelsen där var rolig och intressant på sina håll. Men det finns mycket roligare och mer intressanta platser i världen som jag hellre skulle vara på.  Jag har inte börjat planera en återresa dit, om jag säger så...
 
 
Kom förresten på en bra sak med Kambodja! Ölen var billig.
 
 
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela