Sist jag yttrade mig i denna blogg befann jag mig på ett hotell i Sihanoukville, Kambodja. Som jag skrev hittade vi inte ett enda litet ledigt rum när vi kom dit. Självklart anlände vi när solen gått ner, vilket gör bostadslösheten så mycket mer påtaglig. Åneej-jag-är-ensam-i-Kambodja-så-långt-hemifrån-och-har-ingenstans-att-booooo-och-har-inte-fått-någon-maaaat-och-behöver-kissaaaaa-PLUS- att-det-är-mööööörkt-Mamaaaa.
Uppgivenheten var ett faktum. Ok. Jag var kanske inte ensam. Men resten stämde faktiskt.
Sen samlade jag mig och vi började fundera - Kan vi sova på stranden? Ska vi bli fulla och just pArTy all night long until it's a new day? Göra upp en eld? Sova i en bar?
Frågorna var många den kvällen. Men vi behövde aldrig göra slag i någon av dem. Tack vare den otroligt fina personalen på The Small Hotel. Som jag skrev så sa de att de kunde lägga ut madrasser till oss i lobbyn.
Då föreställde i alla fall jag mig någon gammal sliten madrass (med bed bugs uuuuhh) och kanske en halvfläckig prydnadskudde med doft av matos för huvudet. Inte mer än så. Och det hade kanske räckt. Men! De små liven som jobbade på hotellet började flytta bort möbler, tog fram dammsugare och skurhink och rengjorde noggrannt golvet i lobbyn. Putsade och fejade. De la sedan ut två stora madrasser (fräscha! (ej bed bugs)) och bäddade med lakan som luktade rent och riktiga kuddar. Så fint! Titta här:
Här kommer några bilder från Phnom Penh där vi spenderade några dagar.
